Skrivaremöllans historia

Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien har under 2017 utfört en dokumentationen av ”Skrivaremöllan”. Detta på uppdrag av Fortifikationsverket som är förvaltare av byggnaderna.

Skrivaremöllan köptes under mitten av 1960-talet när fältet på P 7 Revingehed utökades. Regionala kulturvårdande instanser och Riksantikvarieämbetet som gjorde en inventering pekade ut ett trettiotal gårdsmiljöer som kulturhistoriskt värdefulla. Idag är Skrivaremöllan q-märkt enligt en områdesbestämmelse vilket innebär att dess kulturhistoriska värden inte får förvanskas. Dokumentationen syftar till att utgöra en grund för dialog med Lunds kommun om hur gården ska bevaras och användas i framtiden.

Skrivaremöllans historia

Skrivaremöllan som ligger en kilometer norr om Torna Hällestad utgörs av en gård med bostadshus, stallbyggnader, bod och vattenmölla. Den har legat på samma plats sedan åtminstone slutet av 1600-talet. Den äldsta kartan från 1719 visar en stor gård, kvarnen, dammen och bäckfåran. Själva möllan antas ha flyttats något och byggts upp på nytt i korsvirke kring 1850. Intill möllan finns en stenbro med årtalet 1851 inhugget, den utgör numera fornlämning. Bostadshuset som också uppfördes vid denna tid i rött tegel från ett tegelbruk i närheten.

Hur länge själva vattenmöllan användes är okänt men fram till 1945 fanns även ett friliggande sågverk som tagit sin kraft från dammen. Sågverket och ekonomilängorna som bestod av tre sammanbyggda längor revs på 1940-talet och ersattes av två friliggande stall- och logbyggnader. Själva möllan användes som förrådsbyggnad. Den siste ägaren, Hervid Andersson, bodde kvar och hyrde bostaden fram till början av 1990-talet. Sedan dess har ekonomibyggnaderna använts av försvaret, möllan renoverats, bostadshuset fått nytt tak och kvarndammen har återställts.

Ett vitputsat korsvirkeshus med röda fackverk och röd röd trägavel på andra våningen.

Revingehed

Det Södra Skånska Infanteriregementet grundades grundades ursprungligen i Veberöd 1811. Det flyttade senare till Tvedöra och marken utökades efterhand men eftersom det var otillräckligt för fältövningar bedrevs dessa vid Revinge. 1888 flyttades därför infanteriregementets förläggningsort till Revinge som fick beteckningen I 25. Några byggnader flyttades från Tvedöra och andra nyuppfördes. Med befintliga ekar, hundratals laster av ler- och dyjord och nya trädplantor omvandlades de magra sandmarkerna till en park.

Ursprungligen skedde utbildningen under sommarhalvåret men vid andra världskriget blev Revinge en permanent förläggningsplats. Fältregementet motoriserades och blev ett av arméns största och mest rörliga förband. Flera nya byggnader uppfördes och övningsfältet tiodubblades till 1100 hektar. Vagnbundna fordon ersattes så småningom av terränggående fordon vilket resulterade i att Revinge blev ett pansarinfanteriregemente och döptes om till P 7. För att möjliggöra pansarutbildningen var man på 1960-talet tvungen att utöka övningsfältet avsevärt. Revingehed är idag landets största pansarövningsfält på 4600 hektar.

Natur och kultur

I princip all bebyggelse inom det område som utökades på 1940-talet revs. De flesta byggnader inom det område som utökades på 1960-talet står kvar. En del av byggnadsbeståndet har hyrts ut eller använts som förråd men många byggnader har stått tomma och förfallit. Brukandet av bebyggelsen har setts som ett hinder för övningsverksamheten. Verksamheten har däremot inte utgjort något hot mot växt- och djurlivet i området. Skötselplaner och naturvårdande insatser i det Natura 2000-klassade området har bidragit till mångfalden. Med ett utökat fokus på bevarande av bebyggelse hade bygden kunnat bli än mer levande. Den restaurerade kvarndammen utgör ett stort naturvärde men med kvarnen och gårdsbebyggelsen får platsen även ett stort miljövärde och ett komplett kulturhistoriskt värde.

Vidare läsning

Dokumentation ingår i vår serie med rapporter.
Fler rapporter kan du hitta här.