Mörkt, farligt och fantastiskt

– en jakt på lera i många mil skånska gruvgångar.

Ett delvis bortglömt kulturarv möter digital teknik. Regionmuseet vill låta folk återupptäcka gruvnäringen nordvästra Skåne genom dataspel.

Jag kliver in i hissen med skräckblandad förtjusning. Stålhätteskorna är för stora men jag slipper ömma tår. Kläderna däremot känns OK och hjälmen sitter som den ska. Vi ska åka 80 meter ner i underjorden. Hur hamnade jag här? - Du ska inte vara orolig, det här gör vi varje dag. Gruvfogden verkar trygg och jag intalar mig att det han säger stämmer. Det skakar till men snart når vi botten av gruvschaktet. Grinden öppnas och nyfikna gruvarbetare möter oss. - Så bra att du förstärker arbetslaget! -Ta den här cykeln. Platsen där du ska vara ligger omkring en kilometer härifrån. Tänk om jag förirrar mig i gruvan. Gruvfogden kontrollerar lampan på min hjälm. - Håll uppsikt för vagnar på spåret här intill! Jag frågar honom om det finns risk för ras och får svar att spränger gör de inte förrän senare i eftermiddag eller framåt kvällen. -Berget rör sig på natten och då är inte vi här. Du kan vara lugn! Det är inte särskilt bekvämt att cykla, då sadeln är av trä. Läder ruttnar här nere eftersom det är så fuktigt. Förmannen slår av på takten för att jag ska komma ikapp. Vi cyklar i bredd. Jag slås av hur många vi är och att gruvan utgör en egen värld. Tänker att jag ska klara uppdraget. Då hörs plötsligt något."

Regionmuseet befinner sig i nordvästra Skåne, för att göra research inför ett dataspel. Vi står på ett fält medvetna om att det rakt under oss går en gruvgång. Plötsligt fastnar kollegans stövel. Inte så konstigt en blöt dag som denna. Vi påminns om att leran la grunden till en hel näring – byggkeramik men även hantverksprodukter. Verksamheten blev omfattande, mycket beroende på en lycklig slump i jakt på bränsle. Människan har alltid behövt elda för att laga mat, hålla sig varm och för att hetta upp olika material vid tillverkning av föremål. Under industrialismen ökade behovet enormt. Det behövdes fler energikällor än bara ved, varav stenkol var en. Kolfyndigheter upptäcktes i nordvästra Skåne. Snart gavs tillstånd för brytning i gruvor. En hel del kol utvanns men flera av fyndigheterna var av sämre kvalitet, så kallat brunkol. Däremot upptäcktes att leran mellan kolskikten hade fantastiska egenskaper. Kolbrytningen fortsatte men i mindre skala. Istället utvecklades gruvnäringen kring lerbrytning.

Av leran tillverkades förutom tegel också rör, trottoarsten och klinker. Produkterna öppnade möjligheter för omfattande samhällsuppbyggnad. Rören användes för vatten och avlopp. Klinkerplattorna blev till golv i livsmedelsindustrin och i offentliga miljöer. Produktionen var industrialiserad men till en början ändå arbetsintensiv. Anställda rekryterades från gruppen lantarbetare som var stor i Skåne. Företaget rekryterade också från andra delar av Sverige men även utanför landets gränser, exempelvis från Tyskland. En del kom som gästarbetare men många stannade för gått.

Höganäsbolaget

Beroende på företagsnamnet förknippas produkterna oftast med Höganäs men i själva verket skedde tillverkning på olika platser i gruvbältet, i Bjuvs, Höganäs, Helsingborgs och Åstorps kommuner. Oavsett i vilken landsända du befinner dig i, stöter du på produkter från Höganäsbolaget, oftast i form av klinker. Mycket gick också på export. I gamla orderböcker framgår att även länder som haft en historik av inhemsk klinkerproduktion, var stora kunder hos Höganäsbolaget. Anledningen var enkel, den höga kvaliteten.

Gruvorna lades ner en efter en under 1960-talet. Istället övergick man till dagbrott. Ett undantag fanns; Gruvan i Bjuv, som var igång fram till 1979. Successivt samlades tillverkningen i Skromberga. Sommaren 2008 stängdes fabriken men CC Höganäs Byggkeramik behöll sitt lager och huvudkontor i Skromberga. Produktionslokalerna däremot lämnades att förfalla. En del byggnader är idag bortom räddning medan andra kan få en ny användning. Oavsett detta är Skromberga/Ekeby för alltid förknippat med byggkeramik, såsom klinkerplattorna på Sydney Operahouse, och med en världsomspännande samhällsuppbyggnad. Byggnaderna är betydelsefulla samtidigt är en stor del av gruvbältets kulturarv immateriellt, eftersom gruvgångarna sedan länge är vattenfyllda och inte tillgängliga.

Ritad karta över Skåne, med kommunerna Bjuv, Höganäs, Åstorp och Helsingborg markerade.

Gruvbältet

Inom gruvbältet finns inte mindre än fyra museer som lyfter gruvnäringen och den keramiska produktionen – gruvmuseerna i Bjuv respektive Nyvång, Höganäs museum samt museet vid Norra Vrams prästgård. Lokalt är engagemanget för gruvbältets historia stort men ur ett bredare perspektiv är områdets tidigare användning ännu okänd för flertalet. Detta vill Regionmuseet ändra på. Vi tittar just nu på hur kulturmiljön inom gruvbältet kan lyftas och attrahera nya målgrupper. En projektansökan skrivs under våren. Målet är att besökare kan uppleva gruvbältets bebyggelse på plats i landskapet och att insatserna inom kulturmiljön stärker identiteten i området. Grafiken i dagens dataspel ger möjlighet att även tillgängliggöra platser vi annars inte kan besöka. Så förutom spännande och tillgängliga miljöer ovan jord, hoppas vi snart kunna ta med dig på ett äventyr under jord – en jakt på lera och kol i många mil gruvgångar.

Bilder från gruvnäringen

Klicka på bilderna för att öppna dem i ny flik.

Utsikt från slagghögen i Nyvång.

Nyvångs slagghög

Slagghögen i Nyvång utanför Åstorp, är ett landmärke på drygt sjuttiofem meters höjd, som syns både från E4:an och E6:an. Här pågick omfattande kolbrytning fram till en bit in på 1960-talet. När området för ett par år sedan blev till salu, valde Åstorps kommun att köpa fastigheten. Sedan 2018 välkomnas besökare. En gångväg slingrar sig uppför högen och utsikten som väntar på toppen är magnifik.

I bakgrunden slagghög och i förgrunden resterna av gruvindustri.

Risekatslösa

Schakt Malmros i Risekatslösa, strax söder om Bjuv. Personhissen eller den så kallade gruvgalgen är ännu intakt men i behov av renovering, då betongen vittrar. Intilliggande byggnader, tidigare använda för gruvnäringen, fungerar idag som förråd för Söderåsens golfbana.

Interiör från en nedlagd fabrik.

Skrombergaverken

En interiör från Skrombergaverken, utanför Ekeby i Bjuvs kommun. När museet besökte anläggningen hösten 2008 fanns fortfarande de två tunnelugnarna, om vardera 125 meter, kvar. Ganska snart beslutade företagsledningen att riva dem och sälja metallen för skrotvärdet. Sedan dess har delar av lokalen använts som lager men större delen gapat tom. Efter drygt tio år av förfall, börjar grönska hitta växtmån mellan spår i golvet och i sprickor i murverket.