Elsie Gauffin

Bland Regionmuseets många arkivbildare finns ”Släkten Gauffin”. Det är inte på något sätt ett komplett arkiv över hela släkten utan berör ett par av de familjer som bott i Kristianstad under slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet

Det Gauffinska arkivet utgörs av en hel del privat korrespondens som det mestadels är kvinnorna som skrivit. Glädjande nog finns det även tre dagböcker skrivna av den unga Elsie Bergvall, senare gift med Lars Georg Gauffin. Elsie föddes i Landskrona 1892 som första barn till Carl Bergvall och Signe Petersson. Paret fick ytterligare tre barn, Folke, Gudrun (kallad Duddan) och Åke. 1897 lämnar familjen Landskrona för ett liv i Uppsala då Carl, som var löjtnant, skulle tjänstgöra vid Svea Artilleriregemente. Här växer Elsie upp i en, som det verkar, bekymmersfri högreståndsmiljö och börjar skriva i den första dagboken 1907.

Dagsboksanteckningar

18 januari 1908.
”Hade jag den första bal jag någonsin haft. Vi voro inalles 24 eller 25 par. Anders agerade värd och anförde således dansen. I första vals hade jag Anders likaså i första francaise, men i andra francaise hade jag Viking. Jag dansade för övrigt mycket med Viking. Vi suppéen suto Viking, Anders, Ragnar Agri(?), Märta v. Bahr o jag vid ett bord och hade mycket roligt.”

19 januari 1908
”Idag anlände hit till Uppsala benen av den store skalden och andeskådaren Emanuel Swedenborg. Hans kista mottogs nere vid stationen av hela studentkasern och alla proffessorer m. m. Först i prossesionen kom Kistan och på båda sidor om denna gingo marskalkar med blå o gula band om axeln därefter följde Swedenborgs släktingar sedan kom alla nationernas standar därefter universitetschefen sedan militärerna och därefter den övriga studentkåren.”

27 oktober 1909
”Nu den 27 Okt äro vi i ordning i vårt nya hem här i Kristianstad. Vi bo i första våningen i Sparbankshuset och har det mycket mycket hemtrevligt inomhus. Jag läser på min studentexamen delvis tillhopa med Brita Stålhös som nog egentligen är mycket trevlig men kolossalt självsäker och sätter mycket stort värde på vad hon själv säger och gör. Här är en kolossal massa officerare men högst få som se trevliga ut.”

15 oktober 1909
”När jag stiger upp på morgonen, längtar jag, till dess att jag åter skall gå till sängs. Ty, när jag sover, har jag roligast. Då är jag i drömmlandet och bland alla dem, som jag saknar är. Ja, det är sorgligt att ha kommit till en sån här håla. Märtas brev äro riktiga glädjestunder, hon vet allt, vad jag vill veta, och hon skriver alltid och talar om just det, som jag längtar att få höra och intet annat.”

11 februari 1910
”I dag har jag varit med i Juristernas bostonklubb. Där är flere som jag tror rätt trevliga. Jag dansade rätt mycket med notarien Söderholm och han föreföll mycket trevlig och dansade utmärkt. Vi dansar varannan fredag mellan nio och tolv. Så överdrivet roligt var det inte precis. Det voro roligare om där vore några av de unga löjtnanterna med.”

12 februari 1910
”Hu, ett sådant knog jag haft idag. Här är bazar för Mjölkdroppen och jag har varit och ordnat i buffen ända från kl. tio i morse. Hela kvällen ända till kl åtta har vi haft mycket att göra, men då kom löjtnant Tauson och då fick jag slippa ifrån. Ända från första gången jag träffade löjtnant Tauson har jag tyckt särskilt bra om honom. Han är så lugn och stilla men ändå så livlig. Kl. nio började vi dansa och jag dansade de två första danserna med löjtnant Tauson och var mycket glad. Löjtnant ---- flörtade i ett med de unga fruarna så att det är rent äckligt att se. I dag mest med Fru Lothigius (?). Jag har i kväll också dansat med löjt. Schmitterlöv och Ekeroth och Lothigius. Hur det är och hur roligt jag än har, har jag dock aldrig så roligt som i Uppsala.”

4 februari 1911.
”Nu är det åter igen så länge sedan jag skrev i min dagbok. Jag har varit vid mycket dåligt humör några dagar men nu har det återgått. Jag har flera gånger varit tillhopa med löjtnanterne och haft mycket roligt. Jag tycker fortfarande bäst om löjtn. Hans Tauson. I går hoppade han av velocipeden och gick en liten bit med mig och det gjorde mig mycket glad. Jag är gränslöst avundsjuk på Karin Ewe för hon är mycket tillhopa med honom men hon säger att om hon skulle tycka om någon av löjtnanterne så skulle det vara Meurling och ingen annan.”

4 januari 1914
”Middag hos tant Maria Hammar tillhopa med Falcks, hofrättssekret. Ljungberg, Haganders, Axel o Lasse m. fl. Ungdomarna dansade o roade sig bra. De äldre spelade kort. På hemvägen smeto Gege o jag med stort besvär undan det övriga sällskapet o det kunde behövas att få prata lite ordentligt efter att en hel kväll ha pratat dumheter.”

10 januari 1914
”Stor supé för 60 personer hos Haganders. Jag fick dansa gränslöst mycket, nästan för mycket men obeskrivligt roligt var det. Hem försökte Gege o jag få försprång men det lyckades tyvärr rätt dåligt för syskonen med uppvaktning följde tätt efter.”

15 mars 1914
”Den största högtidsdagen på året voro vi i Malmö hos faster Edla. En härlig rosenbukett hade Georg med sig men det var intet emot den glödande kärlek som jag läste i hans ögon. Älskade honom gjorde jag idag för ett år sen men nu tusen gånger mer.”

Den sista dagboken inleds:
”Till
Min egen älskade Gege.
Mer än ett år är det redan sedan den dagen, då vi öppnade våra hjärtan för varann. Underbara, härliga vårdag! Hela mitt liv igenom kommer jag att minnas den i minst detalj. – Gege -, inga ord … du bara tog mina händer o sen såg du länge in i mina ögon o läste som i en öppen bok - -
Så slöt du mig i dina armar och tryckte den första kyssen på mina läppar. Från den stunden är jag din för evigt och du min. Älskling, måtte jag alltid kunna vara din solstråle! Gud välsigne dig nu o i all evighet. –
Ett härligt år har redan flytt! Med varje dag knytes kärlekens band fastare mellan oss. Det är underbart att ha en människa att leva för. Det är härligt att älska och att älskas igen. Allt är idel solsken! Du är mitt allt. ”

6 maj 1914
”Härlig promenad tillhopa i Björket i dag o det bästa, du var så sprudlande glad. Du mulnade visserligen ett ögonblick när jag sade jag skulle fortsätta med lika mycket lektioner till hösten o vintern. ”Sen ska´ jag lära mig laga mat!” ”Ja´ hos mig sa´ du”. Tänk älskling om vi kunde få gifta oss till hösten om ett år, men det vore nog en för stor lycka, jag vågar inte en hoppas därpå. Men om Gud vill så får vi det. Ack om den dagen inte vore långt borta då jag får gå i ett eget hem o ägna alla mina omsorger åt dig. I kväll är det klubb hos Spens så då får jag inte träffa dig.”

Örehus 6 juni 1914
”Söndag skiljd från dig. Utan dig är allting tungt o trist, fast solen skiner över havet o alla fåglar sjunga. En tröst är det ändå at vi tala till varandra genom brev, men jag vill ha dig här och stryka din panna o se in i dina ögon. Jag brinner nu av otålighet att göra gyllenläder till våra matsalsmöbler, o namna o sy vårt duktyg. Det är förtjusande därför att jag kan säga ’vårt’. Jag önskar mig vårt hem som en lugn ombonad vrå dit vi kunna dra oss undan allt split o kiv i småsinthet i världen o i ostörd harmoni leva livet rätt med o för varandra.”
2 augusti (utan årtal men är 1914 utifrån första världskrigets skeenden)

Vilka fruktansvärda tider! 1914

”Vilka fruktansvärda tider! Krig mellan Europas stormakter! I går förklarade Tyskland Ryssland krig, o allt närmare oss kommer faran. Gege min egen älskade krigare har jag inte träffat på länge, oändligt länge. Jag vågar inte tänka den tanken till slut – krig i Sverige. I dag, Duddans 18 åriga födelsedag vaknade jag vid sjutiden av ringning i kyrkklockorna, men fäste mig till att börja med inte mycket vid det, förrän jag märkte att ringningen fortsatte timvis. Då blev det klart fr mig att, det rörde sig om att sammankalla folk. (..) Det är en fruktansvärd dyster stämning som kommit över oss alla. Det var rysligt att säga adjö till min käre pappa. Jag kunde för tårar bara ge honom en kyss o mellan snyftningarna ”hälsa Gege”. Hela kvällen har jag setat o väntat på telefon från dig, men förgäves. Du har säkert inte kommit i tillfälle o jag får lära mig att vara tålig. Jag har ont i mina ögon i kväll av gråt. Måtte vi inte få krig. –”

16 februari 1916
”Ett helt år har nu gått sen jag sist anförtrodde mig åt denna bok. Jag är gift o lycklig, oändligt lycklig med den bäste man i världen. Aldrig i evighet kan jag sluta älska dig min Gege. Vi äro ett för evigt. Här i vårt eget lilla hem går den ena dagen i glädje o solsken efter den andra, o jag har medlidande med alla som inte ha en man att älska o älskas av o ett litet hem att styra.”

(Utan datum) november, 1917
”Än så länge ha vi här i Sverige av nåd sluppit undan krigets förbannelse, men ack så lite tacksamhet härför vi känna. Parti kämpar mot parti om rätten att sitta vid rodret. Ändrar sig inte svenska folket mycket, kommer det, att, när den efterlängtade världsfreden äntligen kommer, stå som en skamfläck. Lika småsinnt upptaget endast av partiintressen o lika pretentiöst. Att svälten står för dörren här hos oss vilja endast ett allt för ringa antal se, det är bara att klaga när den ena lifsförnödenheten efter den andra knappas in på. De som hittills fått känna mest på förändringen är allt alla statens lönetagare med sin redan under normala tider knappa inkomst.”

Detta är de sista raderna Elsie skriver i dagboksform – i vart fall i de dagböcker som finns bevarade i Regionmuseets arkiv.

Fakta om Elsie Gauffin

Elsie Bergvall (1892-1950) gifter sig 1915 med Lars Georg Hjalmar Gauffin (1880-1957) och de bosätter sig i Kristianstad. 1919 utökas familjen med dottern Kerstin.

Elsie engagerar sig bl a i Husmodersföreningen och blir med tiden:

  • Ledamot av styrelsen för Sveriges husmodersföreningars riksförbund
  • Vice ordförande i Skånes husmodersförening
  • Ordförande i Kristianstads husmodersförening
  • Ledamot av styrelsen för Kristianstad läns moderare (ja det står så) kvinnoförening
  • Ledamot av styrelsen för Kristianstad läns hemslöjdsförening och arbetsutskott
  • Ordförande för nämnden för husligt arbete i Kristianstads lärlings och yrkesskolor
  • Suppleant i styrelsen för AB Godhem
Svartvit bild på en kvinna.

Elsie Gauffin 1914

Ung man i uniform

George Gauffin, underlöjtnant

Artikelförfattare

Kerstin Ingelmark, arkivarie