Skogstorpet Månsas ägs av Stiftelsen Regionmuseet i Skåne och är, sedan 1996, byggnadsminne. Torpet ligger i Kristianstads kommun och nordöstra Skånes skogsbygd, inom Vånga socken, som gränsar till Blekinge.
Under vår, sommar och höst kan du besöka Torpet Månsas i samband med aktiviteter som du hittar i vår kalender. Andra typer av besök och specialvisningar arrangeras i mån av tid. För information, kontakta byggnadsantikvarie Emelie Petersson emelie.petersson@regionmuseet.se 0707-84 19 36
Från tusentals torp till några få bevarade
Det gamla Kristianstads län var ett av de torprikaste i landet och en uppgift från år 1900 berättar att det då fanns 6 523 stycken. Av de många torpen som byggdes under 1800-talet i norra Skåne finns endast en mindre del bevarade.
Torpet Månsas hus och deras byggnadsskick i timmer är typiska för den här delen av landet, och har en väldokumenterad historia. Den kan berätta om levnadsvillkoren under 1800-talet och den tidens stora befolkningsökning som innebar att ny odlingsmark behövde brytas. Följden blev att ett stort antal dagsverkstorp anlades på tidigare obrukad mark.
Ett dagsverkstorp från självhushållets dagar
Torpet historia går tillbaka till 1818 och det torpkontrakt som skrevs mellan hemmansägaren till gården Västervik nr 1 Jöns Håkansson och drängen Sven Olsson. Som ersättning för att få bygga torpet och bruka marken skulle Sven göra 50 dagsverken på gården Västervik varje år. I kontraktet sägs att tio furuträd fick fällas till byggningsvirke.
Månsas består idag av boningshus, stall med loge, fårhus, redskapsbod, hemlighus och en jordkällare. Det första Sven byggde är sannolikt boningshuset och ovanför ingången är årtalet 1818 inristat. Stallet med logdelen är troligen från samma tid medan de andra husen är något yngre. Boningshuset knyter an till den lokala byggnadstraditionen och består till sin äldsta del av en timrad ryggåsstuga. Den har det ursprungliga så kallade fyrdingstaket, som vilar på tre längsgående stockar, i behåll. Den ålderdomliga prägeln förstärks av det stora eldstadskomplexet med bakugn och järnssättugn.
Den västra delen är tillbyggd kring sekelskiftet 1900 och inrymmer sal, den sägs ha bekostats av en hemvändande släkting från USA. Huset är idag brädfodrat och rödfärgat men före 1920-talet var det endast tillbyggnaden som var inklädd med brädor och struken med rödfärg. I ett arrendekontrakt från 1915 ställdes krav på att Måns Svensson skulle rödfärga husen. Till torpet hörde förr också grisstia, smedja och vedskjul, som sedan länge är borta.
Torpet får namn efter Måns Svensson
Torpet brukades under lång tid av samma släkt. Den andra generationens torpare hette Måns Svensson och efter honom kallas det Månsas.
På 1960-talet lades torpet ned. Måns dotter Sissa och dottersonen Albin var sista brukare. Under deras tid fungerade torpet på samma sätt som det hade gjort allt sedan det byggdes, det vill säga utan elektricitet och telefon. Mycket av mat, kläder, tyg, möbler, och verktyg producerade och tillverkade man själv. En del produkter, till exempel smör, såldes och gav ett välbehövligt tillskott till hushållet.
Efter Sissas död 1963 förvärvades torpet och en del av möblerna och föremålen av dåvarande museichefen vid Kristianstads museum, Thorsten Andersson. Torpet friköptes 1995 och donerades senare av Thorsten Andersson och hans hustru Våga till museet.
Torpets mark är idag ungefär hälften så stor som då Månses var ett självbärande torp. Stengärdesgårdar och enklare trägärdesgårdar minner om det äldre sättet att hägna in markerna och odlingsrösena vittnar om torparens hårda arbete.
Månsas ligger inom Ekopark Raslången, invigd 2011 och ägd och förvaltad av det statliga Sveaskog. Strax väster om torpet går vandringsleden Skåneleden över de intilliggande markerna.
Motiv för byggnadsminnesförklaringen
Torpet Månsas har synnerligen höga kulturhistoriska värden som är kopplat till följande:
- Torpet berättar om levnadsvillkor i skånsk skogsbygd under 150 år. Det bevarade källmaterialet med bland annat torpkontrakt, kartor och bouppteckningar ger en god bild av torparfamiljens vardag.
- Byggnaderna med sin välbevarade karaktär och timringsteknik speglar ett traditionellt nordskånskt byggnadsskick.
- Torpet med sin tillhörande mark vittnar om ett småskaligt jordbruk format av generationers brukande.
Läs mer
Mer information i länets Kulturmiljöprogram: